M I X I A

Man brukar ju alltid säga (att hoppet lämnar människan sist) och jag tror nog det stämmer.
Jag hoppas fortfarande :-(
Det är helt sjukt vad jag hoppas...jag vill inte fastna i det här :-(
Det gör så ont första julen utan dig.
Alla minnen,allt det roliga och all kärlek...jag saknar dig så fruktansvärt mycket.

Men det va inte bra men vi hade det inte dåligt jämt heller.
Jag vet att det är så här nu....därför vill jag lämna ALLT bakom mig och flytta till något nytt och bygga upp mitt och dotterns liv på ett annat ställe.

Det är bara hon och jag mot hela världen nu.
Men det finns en stor saknad.

Jag känner mig sååå trasig.
All smärta inuti hela dagarna.
Orken som inte finns.
Det går aldrig över för mig.

Vad händer nu?
Finns det något mer i livet som kan hända mig?
Jo då det finns det säkert som vanligt.

Jag vill bara bli som vem som helst.
Varför igentligen?
Har dom det bra och lättare i livet?
Det vet jag inte men det måste vara lättare än det jag bär med mig.
Hur blir allt bra igen?
Blir det någonsin bra igen?

Förlåt mig för att jag skriver så mycket om hur jag känner just nu men jag mår inte bra alls.

Oron blir jag heller aldrig av med...och jag fixar inte det alls.
Jag har så ont i min mage så jag kan knappt stå upp.
Jag vill kunna lita på att mitt barn har det bra när hon inte är med mig men jag kan inte det :-(
Kommer hon komma hem ledsen igen?
Kommer jag få sitta med min lilla ängel helt förtvivlad i mitt knä hela natten/nätterna?

Jag vet varför det är som det är men vill inte se.

VILL FÅ ETT SLUT!!!!