M I X I A

Hoppas ni får ett bra sådant!

Saknaden är ENORM :(
Jag saknar en STOR del av mig som nu är borta.
Det finns så mycket jag vill dela med dig och nu kan jag inte det mer.
Jag saknar dom helt underbara skratten...det finns ingen jag kan skratta med som jag kunde med dig.
Det gör ont att veta att du inte längre finns vid min sida.

Jag älskar dig sis.
Saknar dig enormt.

Ja då sitter man här i skogen.
Karln är och träffar sin dotter och jag och loppan sitter hemma.
Vi ska snart gå och leka med loppans vän Moa.
Moas lillebror ska få en massa kläder av oss som vi fått av moster i småland.

Vi va i småland i går och sov där en natt.
Lilla Abbe va ju sååå söt och barnen lekte och hade jätte kul.
Loppan fick en massa kläder av Casandra och så fick hon en ballerina kläning i julklapp av kusinerna...om hon blev glad då :D

Jag hitta en jätte fin kappa till loppan på rean också som hon kan ha i vår.
Själv fick jag 2 par nya jeans :) det behövdes verkligen.

Nu ska jag städa upp här hemma innan vi går över till Moa.

Längtar efter min karl.

Tjing.

Vi i småland och hälsar på :)
Julen har varit fantastisk och helt underbar.
Loppan har det toppen kul med sina nya vänner.

Jag hoppas eran jul varit lika bra.

Nu ska jag umgås massor.

Tjing.

Då blev man av med allt.
Allt som betydde något.
Den familj man trodde att man hade.
Det är en enorm sorg som värker i hela kroppen,en stor smärta.

Hur kan man ens tänka tanken på att förstöra för någon så?
Att ta ifrån en person man älskar så mycket det viktigaste den har i livet?
Varför lyssnar dom inte?
Jag vet att dom bryr sig och att dom vill hjälpa men detta är inte vad jag behöver i mitt liv.
Jag behöver min syster! Hon jag kunde vända mig till och säga allt till. Hon som alltid fanns där...Varför inte bara stötta?
Jag försöker göra allt för min dotter och lite till, varför inte bara finnas där och stötta?

Hur ska jag veta vad som är sååå fel?
Jag går bara på vad jag tror är rätt och det som känns bra för mig så att jag kan ge min dotter det hon behöver.
Jag ger henne det nu men jag vet att jag kan bättre.
Jag är inte bara vingklippt nu utan som har slitigt av mig vingarna från roten.
Jag vet att jag har gjort fel mot en person i mitt liv och det står jag för.
Men det andra tänker jag inte acceptera...för så ser det inte ut.
Men som det alltid varit i mitt liv så syns jag inte och hörs inte heller.
Jag kan skrika så halsen går sönder men ingen hör.
Jag kan blöda utan att någon ser.

Vad är det som händer i livet nu?
Hur kan man bli så vilsen?
Jag vet varför jag är det...jag gjorde fel och alla försker göra mig till något jag inte är och få mitt liv till att se ut som det inte gör.

Jag har det finaste livet kan ge och jag ger och gör allt jag kan för att vårda det.
Alla gör inte lika på den punkten och det måste man acceptera hos andra.
Jag har aldrig gjort min skatt illa och skulle aldrig göra.
Det finns ingen jag älskar som jag älskar henne.

Det finns människor i mitt liv som gör det mycket specielt men nu har en hel del av dom försvunnit.
Ja vad är julen?
Man ska fira den med sina nära och kära och ge varandra gåvor som visar att man uppskattar varandra.
Men vi blev lämnade.
Jag är så vilse...men försöker hålla mig på vägen.
God jul...eller?

Måste gå....tjing.

Jaha vart ska man då fira jul?? hmm det löser sig nog.
Hur det än blir så har jag min loppa.

Jag vet inte va det är som händer just nu...vad är det för fel?
Jag står fast vid va jag tycker och det passar tydligen inte.

Snart kommer Loppans moster och ska lämna julklappar...fine, gört.
Tycker bara att det är tråkigt att det ska bli såhär.
Jag måste få säga vad jag tycker och står...jag måste få säga ifrån om jag annser att det folk säger inte stämmer.

Jag saknar min syster enormt och ville inte att det skulle bli såhär..hemskt att säga men jag är van.
Det va den sista som jag trodde skulle lämna min sida.
Jag är evigt tacksam för allt hon gjort för mig i alla år.
Hon kände mig som ingen annan och hon kunde läsa mig som en öppen bok.
Jag saknar alla glada stunder och alla underbara skratt.
Jag saknar att ha henne att ringa.
Jag saknar min syster.

Ja hon tycker att jag gör fel men ska jag behöva lägga mig för att "dom" tycker något som inte alls är så i verkligheten?!
NEJ!
Jag gör inte allt rätt men det är något jag försöker göra något åt.
Låt mig få ställa mig upp utan att "ni" slår undan fötterna på mig.

Allt känns så tomt.
Ensamt och övergivet.
Trodde vi kunde lösa allt...men nej :(

Jaja nu ska jag städa innan syster kommer med loppans julklappar och hämtar Kusinernas.
Hoppas loppan får ha dom kvar i sitt liv även om ni stänger ute mig.

Tjing.

BTW! GOD FUCKING JUL!!!!!

Mitt val till att jag vill flytta är för mig och loppan.
Jag måt inte bra här och mår inte jag bra mår inte loppan bra.
Det går inte att få ett slut på detta.
Jag tänker inte fortsätta kämpa här när det inte ger något.
Jag tänker inte forsätta leva ett liv som detta med min loppa...jag kan ge henne mer och det är det jag tänker göra.

Loppan är en underbart go tjej med regler och rutiner.
Hon har lätt för att få vänner och ta kontakt med nya människor.
Hon kommer att ha alla i sin närhet kvar, vi kommer att ha kvar en god kontakt med alla.
Vi kommer ju inte flytta till månen.
Vi kommer att hälsa på alla och dom som vill får ju komma hem till oss också.

Allt kommer bara bli bättre.

Nu måste jag gå...ska köpa julklappar :D

tjing

Som snurrar i huvudet just nu.
Jag vill flytta...börja om och leva.
Ska börja söka lägenhet nu.
Jag vet att dom flesta i min närhet tycker att jag flyr och gör fel men så ser inte jag på det.
Jag kämpar stenhårt här men känner att det inte ger något.
Nu vill jag kämpa för mig och loppan och en ny start på en ny plats kan va en stor hjälp.
Jag vet att dom flesta i min närhet tycker en hel del...men är det så fel att jag vill följa mitt hjärta och min känsla?
Det kanske är fel beslut men då visar det sig och jag kan alltid komma tillbaka och göra ett nytt försök.
Det känns som att jag har så mycket mer möjligheter där.
Jag gör detta för min och min dotters skull.
Hon ska absolut utan tvekan ha sin pappa kvar i sitt liv och det där med umgänget löser vi säkert på bästa sätt.
hmm...det är så mycket känslor och tankar.
Blir sjukt förvirrad av alla råd och tycken om mitt liv.
Det är ju mitt liv ändå.
Jag kanske inte ser allt så klart just nu men jag försöker.
Jag kan ju inte göra mer än så.
Det här stället drar ner mig till botten.
Jag gör mycket fel men vilken människa gör inte det i livet?
Jag är inte perfekt.
Det är sjukt svårt att lära sig allt som vuxen som alla andra fick när dom va små, som är en så självklar sak att få som liten.
Jag gör mitt allt för att bli bra.
Nu får man ju också se vilka som är ens vänner och stannar kvar hos en.
Det kommer bli så fruktansvärt svårt att skilljas från min älskade underbara andra halva (sis) om jag förlorar henne vet jag inte längre vad jag gör.

Jaja nu ska jag gosa med min loppa som har lunginflammation :( stackars lilla loppan.
Det finns inget så underbart i livet som hon.
Vill att hon ska må bra igen och slippa febern och hostan.
Hon är duktig som tar medicinen iallafall :)

Tjing så länge. 

Jag kan inte sova som vanligt...inte äta heller...jag har feber och orkar inte med människor.


Read my blog!

Lämna mig i fred!!

Jag vill inte vara hemma igen :(

Idag har både loppan och jag feber...fy fan va jag mår dåligt alltså.
Loppan är ju pigg och leker som om hon vore frisk men jag är helt döende.
I mitt fall är det väl värre än en vanlig förkylning också...mår ju inte toppen här hemma heller.
Nä nu ska jag ringa runt lite och se om det går att lösa detta.

Tjing

Jag fyllde ju 25 år i går.

Jag fick En ny Bukowaki nalle av min dotter till min samling, den va jätte fin.
Så fick jag 2000:- av Loppans farmor, gammel mormor, Sune och Julia.

Senare på dagen åkte jag och loppan till Skara.
Där blev jag också firad.
Jag fick ett jätte fint armband, ett Pandora.

Det är som ett berlock armband fast med pälor.

Så här ser det ut.

Detta är olika pärlor man kan köpa till.

Det är mågra av alla man kan välja mellan.

Så fina och roliga.

Så fick Loppan sin älskade julbarbie också :) Tror ni hon blev lycklig eller? JA!

Tusen tack för uppvakningen och alla fina presenter.

Nu ska jag umgår med vännerna igen.

Tjing.

Imorgon åker jag och loppan bort.
Det ska bli skönt att få komma bort och få vara med bara loppan och hitta på något nytt på ett nytt ställe.
Leka med en massa vänner och bara få rensa huvudet från alla tankar.
Vi kommer att komma hem på söndag.

Får se om jag hinner blogga något mer.
Så länge säger jag seee yaaa!

Man är 24 år.
Ja det stämmer jag fyller 25 år i morgon....jag hatar att fylla år.
Det påminner en om så mycket man inte har och känslor som kommer upp.

Har inte önskat mig något särskilt.
Bara en ny diskmaskin :)
En ny hårfön.
En ny perfym skulle inte va helt fel.
Stora krukväxter.
Pengar till körkortet.
Pengar till inredning.
Ja det finns ju en del saker man vill ha.

Jag förväntar mig inget av det dock.
Jag tror att det blir en lugn dag, en helt vanlig dag.

Jaha nehe då ska man väl ta och städa lite nu då.
Loppan är ju på dagis och det finns en hel massa att ta tag i vill jag lova.

Tjing.

Jag känner så mycket.

Kärlek.
Hat.
Sorg.
Smärta.
Rädsla.

Jag är trött i kroppen och själen är helt slut.
Nu vill jag bara gräva ner det gammla och börja leva.
Jag orkar inte börja om på ruta 1 igen...jag orkar inte leva kvar i allt det gammla...Jag vill börja leva nu.
Jag vet att det alltid kommer finnas med mig och jag vet att jag alltid kommer ha det i mitt liv men jag orkar inte leva i det längre.
Jag vill få det att va då tid och leva i det nya.

Den senaste tiden har jag bara fått höra hur fel jag gör och hur mycket jag skadar andra och att jag inte kan fly.
Jag vet att jag inte kan fly men jag vill släppa taget för nu har jag jobbat med då tiden i över 10 år och det funkar uppenbarligen inte.
Jag gör aldrig illa någon medvetet...jag går efter känslan och den är inte alltid bäst men jag vill inte tveka på livet längre.

Jag tänker inte tveka.
Jag tänker inte fly.
Jag vill inte vara rädd längre.

Jag är så trött på att få höra vad jag ska och inte ska göra och hur jag ska och inte ska göra.
Jag är trött på att få höra hur jag ska känna och inte känna och vem och var jag ska vara.
Jag är jag och tydligen passar inte det alla.
Jag säger absolut inte att jag är otacksam för all hjälp och stöttning jag får men när jag känner att det går för långt måsta jag få säga ifrån och sätta stopp.

Jag är rädd för att förlora dom mest världefulla personerna i mitt liv, det skrämmer mig något oerhört.
Men händer det så är det tyvärr en känsla som jag är van vid.

Jag gör inget för att skada mitt barn och skulle aldrig aldrig komma på tanken.
Hon har sina rutiner om dagarna även om hon är hemma med mig.
Hon trivs på dagis.
Hon är mitt liv och jag lever för henne.

Jag funderar på att flytta långt ifrån den här staden jag bor i nu för att få en ny början och plugga och bygga upp mitt liv på nytt.
Kunna gå ut och kunna göra saker.

Men det är väl också fel som allt annat jag gör i mitt liv.
Alla andra lever mitt liv åt mig och jag bara nickar och gör som det är sagt.

Jag tackar och är så glad för allt stöd utan tvekan och jag vet inte vad jag skulle göra utan dom personerna i mitt liv.
Jag hoppas att ni vill finnas kvar fast jag säger vad jag tycker,tänker och känner.

Vi får väl se va som händer....

Nu orkar jag inte skriva mer men det kommer säker mer att skriva om och känslor som måste ut och skrivas ner.

Lyssna...så här är mitt liv och så här känner jag just nu!!!
Bara lyssna och ta in.

What ever.....

Jaha då va det bara att börja om...det är tungt men det går nog bra som alla säger.
Jag får väl lita på det.
Har fortfarande ingen ork men det kommer väl när smärtan lägger sig för en stund så jag kan få andas ut.
Nu ska jag försöka hitta lösningar på mitt nya liv.

Jag har tappat bort mig helt...vem är jag?
Orken är helt slut och kraften att ta sig upp finns inte.
Jag vill här ifrån.
Jag vill må bra...jag önskar mig en dag utan att känna smärtan inuti, glömma minnena och va en helt vanlig människa.
Tårarna bränner och svider på kinderna och jag orkar inte torka bort dom och ta nya andetag.

Jag har en dröm om att en dag få bli lycklig och leva med någon att älska och som älskar tillbaka.
Att en dag få känna trygghet och värme.
Att ha en familj med allt va det innebär.
Att ha någon som alltid finns där som en andra helft, att prata med och berätta allt för.
Ha någon som tar imot en när man faller.
Någon att finnas för när den behöver än.

Det är dock bara en dröm för mig.
Hur mycket jag än önskar att den här drömmen ska slå in så händer det inte...mig.

Jag har min ängel...lilla loppan och hon är ljuset i mitt liv.
Hon är min familj, absolut utan att tveka.
Hon är den andledningen till att jag funkar.
Jag gör allt för henne, tveklöst allt för henne.
Räcker det?

Jag känner så mycket hat,ilska,ensamhet och övergivenhet, kärlek och lycka på samma gång.

JAG VILL HÄR IFRÅN!!

vad är det för fel på mig?
varför gör jag som jag gör ibland? Saker jag aldrig gjort förut och som jag själv är imot.
varför går jag imot mig själv?
Jag känner inte igen mig själv, vem är jag?

JAG VILL HÄR IFRÅN!!