M I X I A

Då blev man av med allt.
Allt som betydde något.
Den familj man trodde att man hade.
Det är en enorm sorg som värker i hela kroppen,en stor smärta.

Hur kan man ens tänka tanken på att förstöra för någon så?
Att ta ifrån en person man älskar så mycket det viktigaste den har i livet?
Varför lyssnar dom inte?
Jag vet att dom bryr sig och att dom vill hjälpa men detta är inte vad jag behöver i mitt liv.
Jag behöver min syster! Hon jag kunde vända mig till och säga allt till. Hon som alltid fanns där...Varför inte bara stötta?
Jag försöker göra allt för min dotter och lite till, varför inte bara finnas där och stötta?

Hur ska jag veta vad som är sååå fel?
Jag går bara på vad jag tror är rätt och det som känns bra för mig så att jag kan ge min dotter det hon behöver.
Jag ger henne det nu men jag vet att jag kan bättre.
Jag är inte bara vingklippt nu utan som har slitigt av mig vingarna från roten.
Jag vet att jag har gjort fel mot en person i mitt liv och det står jag för.
Men det andra tänker jag inte acceptera...för så ser det inte ut.
Men som det alltid varit i mitt liv så syns jag inte och hörs inte heller.
Jag kan skrika så halsen går sönder men ingen hör.
Jag kan blöda utan att någon ser.

Vad är det som händer i livet nu?
Hur kan man bli så vilsen?
Jag vet varför jag är det...jag gjorde fel och alla försker göra mig till något jag inte är och få mitt liv till att se ut som det inte gör.

Jag har det finaste livet kan ge och jag ger och gör allt jag kan för att vårda det.
Alla gör inte lika på den punkten och det måste man acceptera hos andra.
Jag har aldrig gjort min skatt illa och skulle aldrig göra.
Det finns ingen jag älskar som jag älskar henne.

Det finns människor i mitt liv som gör det mycket specielt men nu har en hel del av dom försvunnit.
Ja vad är julen?
Man ska fira den med sina nära och kära och ge varandra gåvor som visar att man uppskattar varandra.
Men vi blev lämnade.
Jag är så vilse...men försöker hålla mig på vägen.
God jul...eller?

Måste gå....tjing.