M I X I A

Jag mår så sjukt jävla dåligt...det gör så ont att se att loppan inte mår bra.
Jag känner mig så maktlös och jag gör allt för henne medans visa andra bara tänker på sig själva.
Men som vanligt så är det ju mitt fel och jag är en dålig mamma och vad fan vet jag, dom har säkert rätt.

Det finns ingen på denna jord som jag älskar så mycket som min älskade lilla loppa.
Men...jag vet inte...jag skulle aldrig överge henne någonsin.
Hur kan man göra som visa gör??
Jag är så sjukt arg.

What ever....det känns som att jag har tappat greppet om livet.
Jag låter säker sjukt negativ men jag är ledsen, dom flesta förstår inte hur det känns...förstår inte smärtan.
Minnena som sitter som fast naglade i huvudet och bilderna som ett jävla bildspel dagligen.
Jag skulle så gärna vilja vara som alla andra "Normal" eller fungera som er.
Jag tror inte att jag klarar av det här längre.
Jag måste inse att det inte går...jag kommer aldrig få uppleva det.
Om jag bara vågade berätta för någon om vad jag tänker och känner dagligen.
Alla säger att jag är så stark men NEJ jag är inte det...jag är så ledsen men jag orkar inte nu.
Det gör så sjukt ont i hela jävla mig.

Förlåt, förlåt, förlåt för allt.