M I X I A

Jag har sån smärta i min själ.
Det är så mycket tankar kring sååå mycket saker.
Vad är det som händer? Håller jag på att falla sönder?
Jag är rädd och känner sådan sorg.
Jag har absolut ingen ork...just nu gör jag bara det som absolut måste göras och det är att vara med Loppan.
Alla runt omkring känns så lyckliga och jag bara längtar och önskar att jag också kommer sitta där snart.
Det är ändå så långt bort för mig än...att få bli lycklig och ha det bra.
Jag vill ha min familj och leva med den jag älskar, det vanliga..hus,barn.jobb,djur ja ni vet det där.
Jag vill ha en egen riktig familj.
På något sätt skrämmer detta mig något enormt också,jag vet hur det smärtar att förlora allt.
Det skrämmer mig att jag inte vet vad som händer i mitt liv efter jul.
Det är så mycket.
Jag hade ett samtal med loppans pappa idag.
Det gick bra till en början men sen blev det för mycket.
Jag hoppas bara nu att detta inte kommer rinna ut i sanden som allt annat tidigare gjort.
Jag är snart 25 år och har stora men för va jag varit med om både som liten och stor...att man kan skada sina barn så är något jag absolut inte kan förstå.
Att man kan vlja droger och skit över sina barn...det är för mig helt ofattbart.
Hur tänker man som förälder då?
Hur kan man va så egoistisk?
Jag älskar min dotter mer än ord kan beskriva och jag gör allt för att hon ska ha det bra.
Jag har en massa rädslor kring henne också...jag vill aldrig förlora min prinssesa.
Nu är jag trött och måste passa på att sova medans jag kan.

Tjing Tjing.