M I X I A

Mitt liv har allt annat än varit lätt.
Jag växte upp med missbrukarföräldrar och våld. Som liten var jag som en tapetblomma och ingen såg eller hörde mig. Jag har alltid klarat mig själv och som liten levde jag som i en bubbla, som i en egen värld som gjorde att jag orkade stå ut och komma såhär långt. Dom säger att jag är ett maskrosbarn som överlever allt, det ligger mycket i det.

Jag hatade helgerna och storhelgerna som jul och nyår m.m. Det va så mycket alkohol och våld under dom tiderna. Jag hatade att behöva se och höra och vara med om allt detta. Min mamma hittade alltid nya män med samma problem, hon gifte om sig så många gånger.
När jag va 14 år så levde min mamma med en man som gjorde oss så illa... Under en lång tid utsatte han mig för det värsta, han förgrepp sig på mig sexuellt. Han hotade mig och skrämde mig dagligen. Jag berättade inte för någon om vad som hände i vårt hem. Tills en dag då min närmaste syster frågade mig om det. Först försökte jag ljuga och hålla allt inne, någonting i mig sa: du måste berätta innan det går för långt... Jag föll ihop i tårar och berättade allt för henne. Jag fick sova hos henne, mamma ringde och skrek och jag satt i rädsla och bad om att inte skickas hem igen. Dagen efter kom socialen och hämtade mig.

Jag fick bo på ett flickhem långt ut i skogen. Jag var helt ensam. Jag hade ingen, kände ingen och jag bara grät i dagar. Jag bodde där i månader... Lärde känna några, och än idag har jag en vän för livet. En dag på hemmet kom socilen och hämtade mig för att flytta mig till en familj jag inte ville bo i. Varför blev jag straffad för något någon annan gjort mot mig? Jag flyttade och det va lugnt ett tag. Jag mådde långt, långt ifrån bra.
Efter ett halv år så började det om igen, pappan i familjen utnyttjade mig på samma sätt. Jag visste att jag inte kunde berätta för någon. För det händer ju inte en människa samma skit fler gånger.
Jag bet ihop och lät tiden gå. Jag var väl inte värd mer helt enkelt. Men tillslut så berättade jag för min bror och jag fick bo hos honom. Han räddade mig. Jag va ju så sjukt trasig nu, jag hade slutat leva och bara var.
Det funkade inte att bo hos min bror men jag är honom evigt tacksam för att han räddade mig.

Jag hamnade där jag bor idag. Nu hade jag gett upp allt och jag va bara ett tomt skal i samhället. Jag träffade min dotters pappa i skolan och fick bo med honom och hans mamma eftersom att även det fosterhem jag bodde i då va helt galet sjukt. Vi flyttade till ett eget hem, vi hade varit ett par i 2 år och jag blev med barn. Vi gifte oss och loppan kom. Detta var den lyckligaste tiden i mitt liv någonsin... Tills den dagan jag och min "vän" skulle gå ut.
(Loppan va då 1 1/2 år) Vi gick på en krog i stan där en känd artist skulle spela. Jag drack inte mycket alls men började känna mig konstig, min kropp började tappa kontrollen och jag ville hem. Rädslan steg i mig och min vän hade gått hem med mina pengar, mobilen och allt. Hennes dåvarande pojkvän bodde ovanför krogen och han sa att jag kunde få ringa hem från hans hemtelefon. Jag kände hur min kropp inte ville göra som jag ville att den skulle. Jag följde med eftersom jag känt honom i några år.
Den natten våldtog han mig 2 gånger.
Jag var fortfarande påverkad av den drog jag hade fått i mig när polisen körde mig till sjukhuset. Jag hade svårt att leva normalt efter detta, och har väl det än idag, men idag mår jag så mycket bättre och är sjukt mycket starkare. Förhållandet med Loppans pappa gick utför, han började med saker som jag inte accepterade i mitt hem. Han blev våldsam och jag ville inte att min dotter ska få uppleva något utav det jag varit med om då jag lämnade honom.

Idag är det jag och Loppan mot världen, jag är så stolt över mig själv och att jag kommit så långt i livet trots allt jag levt/lever med. Ingen ska få göra min dotter illa. Jag mår så bra idag mot vad jag har gjort. Jag vet att jag är en stark människa och att jag har mycket att vara stolt över och mycket att leva för. Ingen människa kan någonsin sätta sig på mig igen!! Det har hänt så mycket mer men det får jag skriva om någon annan dag. Det blev en hel del idag, men det är detta som snurrar i mitt huvud om dagarna och smärtar i mitt bröst.
Jag kan KLARA allt.

Hmm...nu är jag trött så nu ska jag lägga mig breve min skatt och pussa hennes panna och sova intill henne.
Det finns inget i världen jag älskar så mycket och jag vet att jag är en toppenmamma till min skatt.

God natt ; )