M I X I A

Begravningen. Fredagen den 30/7 tar vi ett sista farväl av Loppans pappa. Det känns så overkligt och fel. Det ska inte va såhär. Han är med oss varje dag,vi pratar om honom mycket och vi har massor med bilder. Ja han är saknad med stor sorg. Jag vill aldrig förlora någon igen..jag skulle inte klara av det. Det värsta är nog att man tar sina närmaste så förgivet..att dom alltid kommer och ska finnas där. Man tar livet så förgivet. Jag försöker trygga upp mitt barn med allt jag kan nu,allt ifrån livförsäkringar till vardagen. Tänk om det skulle hända mig något så att hon skulle bli ensam kvar...då vill jag hennes bästa och trygga henne på bästa sätt. Det är sjukt va mycket det är och va med tankar som kommer upp. Jag älskar mina nära och är väldigt lyckligt lottad som har er i våra liv. Sorgbinderierna är beställda och dom kommer bli underbart vackra. Vad ska vi ha på oss på begravningen? Inget svart iallafall för det ville han inte. Det är svårt att äns tänka på en sådan tanke för det känns så fel. Jag önska att han fick se vår dotters första skoldag och hennes vackra leende. Att han fick höra hennes bubblande skratt. Jag vill inte missa en dag av hennes liv. Nu håller vi på att packa och bygga upp vårt liv på det nya stället Dagarna går men vi låter sorgen ta den plats den behöver. Mina nära: Jag älskar er sååå oerhört och jag är lyckligast i världen som har er. TA VARA PÅ VARJE DAG.