10:49:44
Sorgen är min själ
Jag känner ständigt en tung känsla av sorg,saknad,övergivenhet och ett tom rum.
Jag har ständigt känslan av misslyckande och värdelöshet.
Vissa dagar är det lättare att leva med andra dagar är det olidligt, det smärtar djupt inne i dig så att du nästan känner att du inte kan få luft.
Du får svårt att ta ett enda andetag för att det smärta så i hela dig själv.
Ja jag tror att sorgen är min själ.
Hur jag än gör och vilken hjälp jag en försöker få så blir jag aldrig av med den.
Den äter upp mig innefrån och och förstör allt.
Längtan efter ro i min själ är så enorm.
Längtan efter lycka,kärlek och att bli förståd och accepterad är också oerhört stor om inte större.
Kanske jag tror att lycka,kärlek och allt det andra ska ge mig någon slags ro i själen efter som att döden inte är ett alternativ för mig.
Jag vill finnas för min dotter i alla väder och alla dagar,hon är ju det vackraste jag har.
Jag vill aldrig att hon ska känna som jag eller uppleva mina dagar.
Jag vill ge henne det jag alltid drömt om, ett normalt liv med allt det som är självklart för den som är lycklig.
Allt det onda har förstört mig som person och det tar all min kraft och energi att försöka vara bara okej i andras ögon.
Jag håller mig hellre undan i min ensamhet. Det är en plats jag är ganska trygg på.
Jag kan inte göra misstag eller göra någon illa eller besviken utom mig själv.
Jag tycker inte om att vara med andra människor, det skrämmer mig.
Det skrämmer mig med nya platser och nya saker.
Allt jag kan gör är att kämpa emot mig själv varje dag.
Men orken och kraften finns inte alltid där, då gör jag bara va jag kan och klarar av.
Mina val i livet är ibland helt galet fel men ibland är det som att jag känner att det är det ända rätta.
Sorgen är min själ.
